Ångest

Höstens värsta ångest är nu förbi. Ångest för vad? Jo, årets tandläkarbesök, som skedde i tisdags. Redan vid middagstid i söndags kände jag ångesten komma krypande. "Den här veckan är det dags". Under måndagen stegrade sig ångesten för att vara i topp tisdag morgon när jag slog upp mina blå. Morgonen, med frukost, dusch, hårtvätt sker i ett töcken. Kl nio prick sitter jag i den fruktade stolen och tandläkaren kommer in hurtigt och frågar "hur är det med dig idag?" Just då vet jag, att det inte finns någon återvändo. Jag måste öppna käften. De sista dagarna har jag starkt funderat på att skjuta på besöket. Visst är jag lite förkyld? Har jag inte ont i ryggen så att jag inte kan ligga i den där hemska stolen? Men nu är jag här i alla fall. Efter 30 minuter fylld av smärta och tandläkarens små anekdoter mm för att jag ska slappna av slipper jag ut genom dörren 600 kr fattigare och ett bokmärke i handen. Pust! Åtta månader till nästa besök.