Eskilstuna, vilken stad!

Den här veckan har varit både "good and bad". Tre dagar med dottern i E-tuna är ett lyft både för kropp och själ. Kroppen blir tyngre (på grund av all god mat och fika) och själen mår himla bra efter dagar utan förpliktelser tillsammans med dotter, hennes pojkvän och andra vänner.

Men straffet kommer som ett brev på posten. Dagen efter hemkomsten infann sig en förfärlig hosta, som nu har utvecklats till "kikhosta". Om nu vuxna kan få det? En hosta som får revbenen att rämna och mannen att flytta ut ur det gemensamma sovrummet.

Men Eskilstuna är i alla fall en härlig stad. Här syns man, även om man är 56 år gammal. Alla trevliga ungdomar runt omkring en som ler och hälsar, till skillnad från ungdomarna i storstaden.

Vi tillbringade en härlig solig eftermiddag i Sundbyholm (Eskilstunabornas badparadis vid Mälaren). Vi låg och solade på en filt, åt medhavd pastasallad och hade det mysigt. Två gamla tanter (i 56-årsåldern) kom förbi, stannade till och frågade: "FLICKOR, har ni badat?" Johanna svarade dem men jag höll på att kvävas av skratt. Tänka sig, jag, flicka. Det stärkte självförtroendet. Senare på krogen på kvällskvisten efter intag av en god middag, sade kyparen: "Aha, mor och dotter!!! Men mamma är vackrast!" Åh, självförtroendet var på topp. (Kanske hade kyparen redan sett att det var jag som skulle betala och räknade med mycket dricks.)

Men i alla fall, Eskilstuna är en härlig stad! Dessutom var dottern på toppenhumör, efter att under en och samma vecka fått sommarjobb (lantbrevbärare, köra högerstyrd bil med dåligt lokalsinne, hm..... det kommer att gå bra Johanna!), fått musikjobb under sommaren samt fått jobbet som chefredaktör på studenttidningen. Vilken turvecka!!!