Deppigt

Idag är det första dagen på årets höst, den 1 september. Sommaren är definitivt slut. Finns det något mer deprimerande när man inser att det blir bara mörkare och mörkare? Vetskapen om att det är 11 månader till nästa semesterperiod gör mig mörkrädd. I 11 månader ska väckarklockan ringa 05.35, benen ska ner på golvet och kroppen ska i upprätt ställning. Vacklar ut i köket och trycker på kaffekokarens knapp. Först en kopp kaffe för att vakna, sedan tidningen. Ja, så går morgonen. På något sätt lyckas jag ta mig till jobbet före kl 8. Men före kl 12 på dagen ska man inte försöka kommunicera med mig. Efter lunch är jag kontaktbar. Ja, så ser det ut 11 månader framåt. Men om 11 månader ler liver igen. Då är det semester.