Mörkrädd

Igår blev jag riktigt rädd! Jag jobbade sent på kvällen så det var ordentligt mörkt när jag gick hem.

På min promenadväg passerar jag dagligen Hammars Park (numera Hamas´Park, som den kallas av de närboende). Jag lyssnar ständigt på min mp3-spelare med häftig musik. Ibland stavar jag och ibland promenerar jag vanligt.

Men igår, när jag gick längs med parken, kom en joggare springande mot mig. Jag tänkte omedelbart på kvinnan med hunden, som förra vecka blev knivskuren av en förbispringande joggare. Det hände strax intill parken. Och jag, som inte ens hade en hund med mig. Jag kände skräcken ta tag i mig. Vad skulle jag göra? Precis då hörde jag i öronen Pavarotti sjunga sitt bravurnummer ”O sole mio”. Jag stämde in med full hals och sjöng duett med Pavarotti …..O sole mio………………..

Joggaren stannade förfärat, virrade på huvudet. Gick över gatan och fortsatte springa åt andra hållet. Jag undrar vem som blev mest rädd, joggaren eller jag. Men man kan ju konstatera att man inte behöver ha en hund som skydd, när man promenerar i mörkret. En bra mp3-spelar är gott nog.