Cirkel är sluten

Igår fick jag nöjet att följa med på knattefotboll. Vilken härlig känsla! Nu känns det som om cirkeln är sluten. För cirka 30 år sedan satt jag på knäna framför Hampus och knöt hans hockeyrör eller på sommaren hans fotbollskor. Hjärtat hoppade till lite extra när Melker lade ett par straffar och gjorde mål i matchen. Kände mig som en stolt "farmor" precis som jag var en stolt mamma på Hampes tid. Och precis som på den tiden fanns det någon fader som skrek på sin lille knatting, 6 år gammal: "Gå på mål!!!! Dribbla!!!! Skjuuuuut!!!!!"
Ingenting har förändrats!! Föräldrar (pappor i alla fall) är sig lika än i dag.

Vårkänslor!
Maken har hela vårt gemensama liv önskat sig rottingmöbler till vår terrass. Äntligen har hans önskan slagit in. Men det satt långt inne. Det tog 26 år. Men önskar man sig något riktigt, riktigt mycket slår önskan in någon gång i livet.