Årsranson

Nu har jag troligtvis fått min årsranson av Ikeabesök. På 10 arbetsdagar har jag besökt dem fem gånger samt även gjort flera avstickare till Bauhaus, "Dansken" (Nyborgs), Kerma kakel, Lindströms i Lomma, Clas Ohlsson osv......

Efter den 11 februari tänker jag inte sätta mina fötter i ett liknande varuhus igen. Jag är bara så trött. Snickaren skickar ut mig för att köpa någon detalj som saknas. Väl i varuhuset finns den inte eller så säger butiksbiträdet, om man överhuvudtaget hittar någon sådan, "ah nej, det går inte, du måste ha en sådan här istället". Och så köper man det, åker tillbaka till vår snälle snickare (han måste ha flera änglars tålamod) och då skrattar han och säger "ah nej, det här går inte" och så är vi tillbaka på ruta ett.

Om jag nu hade tänkt mig ett jobb som inköpare för hantverkare ,då hade jag nog inte gått ekonomilinjen och inte heller jobbat 34 år inom pengarörelsen. Men bättre tider stundar. Idag är en av hantverkarna klar (kakelmannen) och lämnar huset. Han skyndar hem med sina saker för att skriva faktura. Usch, hemska tanke! Och snart (hoppas före den 11 febr) är väl samtliga gubbar klara och flyttlasset kan gå till Bunkeflostrand, Malmös Guldkust. (Enligt dom som bor där i alla fall)

Imponerad

Jag är imponerad. Idag upptäckte jag att uppe i tv:ns vänsta hörn står det 19 dagar kvar...... Hur i himmelns namn kan de veta att vi flyttar om 19 dagar????????
Men det visas visst bara när det är sportprogram............

Avsked inför flyttningen.

Idag har det varit en nostalgisk promenad för att fotografera byn som jag har bott i under snart 27 år. Det blev bilder av kyrkan där vi vigdes och där dop och komfirmation skett. Bilden här intill av högstadiet i byn där man varit på så oändligt många kvartssamtal och föräldramöten.

Att sedan snötäcket låg djupt gjorde inte promenaden sämre. Har aldrig upplevt ett sådan underbart väder här. Det var vindstilla, 5 minusgrader och strålande sol. Det kändes som om vi var i norra delen av Sverige. De sista bilderna av Skurup blev minnesvärda.

Brrrrr, kallt......

Minus fyra grader, nästan storm och snöskottning i motvind. Jag tror att jag har förfrysit kinderna.

Så var det dags igen!

Åter ett uppvaknande till en vit värld. Snön ligger djup på marken. Hela bilen är täckt. Jag trodde att vintern var över. Redan nu kan man se snödropparna krypa upp ur jorden. Jag gjorde misstaget att tro att våren var här. Så det är bara att plocka fram vintervarma kläder, mössa och vantar igen för att ut och leta fram snöskottaren. För tyvärr är ju dottern 65 mil härifrån och kan inte göra någon insats. Så det är bara att skotta på. Måtte våren vara tidig iår.

Nu e den slut!!! Vaddå?
Julen samt den goda chokladen!
Man pratar mycket numera om hur nyttigt det är med chokladmassage. Det har jag kunnat tala om för er tidigare. Jag har ägnat mig åt invärtes chokladmassage i många år. Hm mums!!!!!!!! Gooooott!!!!

Nu e det konstigt!

Mina skrivna ord försvinner på bloggen. Är det någon som hittat dem? Men i alla fall, vad är det som är slut? Jo fortsättning följer och den som väntar på något gott..... osv

Vaddå slut??

Fortsättning följer..... Den som väntar på nått gott.......osv...

Slut!

Nu är den slut! Vilken? Jo den här:.........

Kall morgon

Tidiga morgnar i Skåne är kalla just nu. När vi ger oss iväg till storstan för att jobba vid sjutiden är det omkring 5 minusgrader kallt. Brrrrr! Då är det härligt med en motor- och kupévärmare i bilen. Att krypa in i en varm bil och slippa skrapa rutorna, det gör den mörka morgonen bättre. OM......... man kommer ihåg att dra ut kabeln till motorvärmaren. I går morse stoppade grannen oss efter cirka 100 meter. " Det ringlar sig något konstigt under er bil!" Kabeln satt kvar under fronten på bilen. I morse började maken backa ut bilen. I samma stund ser jag att kabeln fortfarande sitter kvar i väggen. Vilken smäll! Så nu har vi varken kabel eller urtag i väggen längre, så det blir att skrapa rutorna i morgon samt klä på sig varma kläder inför färden till jobbet.

Nyårslöften

Förr i världen avgav jag gärna nyårslöften som jag hade svårt att hålla, vilket gav mig konstant dåligt samvete. De senaste 10 - 15 åren har jag struntat i det. Jag kan ju ändå inte hålla de där löftena. Men det här nyåret avgav jag ett löfte som jag rimlingen aldrig kommer att bryta.

Jag lovade mig själv, att unna mig den där goda chokladpralinen utan att ha dåligt samvete. Varför ska man späka sig och inte unna sig något gott?
Jag lovade mig själv, att unna mig härliga stunder på soffan med en bra bok i handen utan att ha dåligt samvete, för att jag inte i stället tillbringar denna lediga tid i motionsspåret.
Jag lovade mig själv att sitta uppe och se bra filmer sent på kvällen, utan att ha dåligt samvete, för att jag ska upp tidigt nästa morgon.
Kort sagt, jag lovade mig själv att inte ha dåligt samvete, för en massa saker som förgyller tillvaron. Livet är ju ändå så kort.

Kan jag (kvinna) hålla det löftet? Jag menar, vi kvinnor föds ju med "dåligt samvete" i generna. Kanske är det hög tid nu att trotsa generna.