Iskall morgon

Imorse var det inte för roligt att gå ut i morgontofflorna och en tunn urtvättad morgonrock för att hämta tidningen. Vi har nämligen köpt en ny stor låsbar brevlåda, som kan ta hela veckans post. Men vad vi inte tänkt på är, att så snart det fryser det minsta lilla, fryser låset och luckan fast. Så då står man där frysande och rycker i luckan för att komma åt tidningen. Man kan ju absolut inte tänka sig frukost utan morgontidning, speciellt inte om den ligger i brevlådan. Så det är bara att plocka fram hårfönen och förlängningssladden och blåsa varmluft på låset. Snart går luckan att öppna och man kommer åt den åtråvärda tidningen. Under tiden kommer grannen ut och ler lite överseende när han lyfter på locket till sin egen brevlåda och plockar upp tidningen utan problem. Han har ju en sån där gammal vanlig brevlåda som knappt har plats till en dagstidning.

Men…….. skratta först som skratta sist. En timme senare ska vi båda iväg till jobb. Då drar jag bara ut kontakten till motorvärmare och kupévärmare, hoppar in och kör iväg, glatt vinkande till grannen där han står med tjocka handskar och isskrapa och försöker komma igenom isen på vindrutan på sin bil.

Rätten av hasa

Läste ett roligt kåseri idag i SDS, som var skrivet direkt till mig, kändes det. Det handlade om rätten till att "hasa". Hur viktigt det är, att vi alla någongång tar oss friheten och rätten att "hasa". Vad är då "hasa"? Jo, tänk dig en ledig dag, du tar det lugnt redan från uppvakningsstadiet, äter frukost och läser tidningen från pärm till pärm, hasar runt halva dagen i nerslitna morgontofflor samt någon säckig gammal mysdress, otvättat hår, osminkad och njuter av att bara "vaa". Ringer någon på dörren öppnar du inte. Du tar du en bra bok och lägger dig i soffan och läser och lyssnar på någon skön musik. Lite eftermiddagsfika med något gott tilltugg, slumra till i soffan med boken i handen och så är det plötsligt kväll. En bra film att se och sedan natti, natti. Efter en sådan dag känner jag mig stärkt och avslappnad ända in i själens djupaste skrymsle. En hel dag och jag har inte gjort ett enda dugg nyttigt. Det är en konst, men en himla skön konst.

Indianskt ordspråk

Låt inte gårdagen ta för stor del av dagen.

Stay upp!

Jag har köpt mina första par "stay up". Jag kommer ihåg när de lanserades i slutet av 80-talet. De betraktades då som något intimt intimplagg. Inga vanliga präktiga kvinnor som jag använde sådana. Jag minns min brors misstänksamma frågor när han upptäckte att hans fru bar stay up. Jag är så pass gammal, att jag även minns min mors tortyrplagg, korsetten, som gav en ganska slank figur, men både magen och andningen fick lida. Så kom då strumpbyxorna på 60-talet. Vilken befrielse för oss flickor, inga strumpeband. Men det där med strumpbyxor känns idag lika mycket som ett tortyrpklagg, som korsetten gjorde på sin tid. (Kan det bero på kroppens omfång?) Själv har jag inte burit kjol och strumpbyxor på säkert tio år. Det är trångt, svettigt, trycket över magen är outhärdligt och när man ska kissa tar det en evighet att få ner de där förbaskade strumpbyxorna...... Men så en dag sa min dotter, köp stay up. De sitter kvar på plats, behandlar inte magen som ett tortyrinstrument (man kan äta hur mycket som helst), lätt att kissa samt luftigt och skönt. Så nu har jag inhandlat mitt första par stay up och en fin kjol som jag ska ha på lördag på festen. Så flickor stå upp för stay up.

Vilken chock!

Vilken chock det var att gå in på den 22-åriga dotterns blogg och hitta ett foto av sig själv vid ungefär 19 års ålder. Men, jag får väl skylla mig själv, som skickade upp en bild (ett gammalt vanligt hederligt pappersfoto, men dock i färg) till henne, bara för att visa hur jag såg ut i den åldern. Så nu ligger jag där, på bloggen, till allmän besiktning. Men hon skäms nog inte över sin mamma eller hur var det nu det var.........
Men kära dotter jag har massor av "fina" bilder av dig och idag gick jag och köpte mig en scanner, så vänta bara......

Mannen kontra kvinnan

Mannen tror att han väljer kvinnan, men det är nästan alltid tvärtom. Det är kvinnan som väljer den man som skall välja henne.
(Géraldy)

Ordspråk för mammor

Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare, det gör det bara tristare idag.

Ångest

Höstens värsta ångest är nu förbi. Ångest för vad? Jo, årets tandläkarbesök, som skedde i tisdags. Redan vid middagstid i söndags kände jag ångesten komma krypande. "Den här veckan är det dags". Under måndagen stegrade sig ångesten för att vara i topp tisdag morgon när jag slog upp mina blå. Morgonen, med frukost, dusch, hårtvätt sker i ett töcken. Kl nio prick sitter jag i den fruktade stolen och tandläkaren kommer in hurtigt och frågar "hur är det med dig idag?" Just då vet jag, att det inte finns någon återvändo. Jag måste öppna käften. De sista dagarna har jag starkt funderat på att skjuta på besöket. Visst är jag lite förkyld? Har jag inte ont i ryggen så att jag inte kan ligga i den där hemska stolen? Men nu är jag här i alla fall. Efter 30 minuter fylld av smärta och tandläkarens små anekdoter mm för att jag ska slappna av slipper jag ut genom dörren 600 kr fattigare och ett bokmärke i handen. Pust! Åtta månader till nästa besök.

Framtiden

Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.
(Flaubert)

Söndag - förberedelse för arbetsveckan?

Varför känner man redan från lunchtid på söndagen ångest inför kommande arbetsvecka? Man förbereder sig både mentallt och rent praktiskt på de fem arbetsdagarna. Så egenligen består arbetsveckan av 5 ½ dagar. Varför kan man inte njuta även av de där sista söndagstimmarna?
För egen del försvinner söndagseftermiddagen och kvällen på så sätt att maken placerar sig i bastun och svettas. Jag sätter mig framför datorn och fixar lite skrivande. Sedan packas väskorna, kläderna plockas fram, skorna borstas och så plötsligt är det läggdags........ Ännu en helg är till enda.

MEN idag på eftermiddagen gjorde jag något helt annat. Jag var på ortens lilla biograf, Pärlan, som rymmer cirka 50 åskådare. Jag såg "Den bästa av mödrar" med bla Maria Lundqvist, som gjorde en enorm rollprestation, samt Mikael Nykivst. Från salongen hördes prasslet, inte av godispåsar, utan av pappersnäsduker. Det var en mycket sorglig film. Och för min finska väninna, som var med, var den nog ännu mer gripande.

Nej nu är det snart måndag.......... arbetet ska börja

Minnen

Minnen, bara minnen.
Har idag gått igenom och sorterat alla leksaker, böcker, spel, pussel och foton som jag sparat ända från mitt äldsta barns barndom. Vilka minnen som for genom mitt huvud. Jag minns alla böcker jag läst högt för ungarna, alla spel vi spelat och alla foton jag fotograferat. 32 års minnen. En härlig känsla sprider sig genom kroppen. Nostalgi? Välbefinnande? Synd bara att inte barnen finns på plats för att dela de här minnena.

Det här med att flytta är absolut inte bara jobb, det är även glädje. Ett helt nytt liv tar form framför oss.

Ordspråk

Glatt hjärta gäspar sällan.

Människor är som viner. Med åren blir de dåliga surare och de goda bättre.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Vi har köpt ett nytt hus. Efter att ha varit förvisad till Skurup i 26 år tar vi nu det stora steget och återvänder till "storstan". Det har varit en lång och svår beslutsprocess. I staden förekommer så mycket brottslighet. Man vågar inte gå över torget efter mörkrets inbrott. Överallt finns farligheter. Vågar man bli gammal i storstan? Men vi är modiga. Nu ska här levas för fullt. Det kommer att bli krogbesök, bio och teater. Flitigt umgänge med både vänner och son & svärdotter. Kanske en och annan gång barnvakt till de härlige lille bonussonsonen. Träning på friskis & svettis. Promenadavstånd till jobbet. Härligt!!! Jag kommer att bli en ny människa.

Vinter

Årets första snö i Skå.........nej i Skurup. Det tycks bara vara Skurup i hela landskapet som drabbats. Glashala isgator i hela byn. Första halkningen kom när jag yrvaken med bara ett öga öppet famla mig ut till brevlådan för att ta in tidningen. Tur att brevlådan är fastgjuten för det blev att hålla sig stenhårt i den för att inte ramla omkull. Ja detta är bara början på en lång och kall vinter............ När kommer våren?

50+ ung eller gammal

Är det hemskt att bli 50 +. Nej, absolut inte! Det är härligt att bli lite mer mogen. Själv få bestämma vad man ska göra, vad man ska äta. Bara tänka på sig själv. Inte skulle jag vilja vara i 22-års åldern igen, som min dotter. Men någonting konstigt händer också. Man blir osynlig för omgivningen. Min favoritkrog, där jag ätit lunch under så många år. Plötsligt en dag, när jag är där med min bästa kompis, är vi osynliga. Ingen tar upp vår beställning. Ingen ser när vi vinkar för att få uppmärksamhet. När vi äntligen efter stor möda fått beställa, fått vår mat på bordet och ätit den med, trots allt god aptit, börjar kampen igen. Vi vill betala. Det sista som återstår är att vissla efter personalen, men dithän har vi inte nått ännu. Men nästa gång kommer vi att be och få betala samtidigt som vi beställer maten.

Leka eller inte leka

Vi får inte sluta leka för att vi blir äldre.
Vi blir bara äldre för att vi slutar leka.
Var inte den första som blir gammal!