Lillejulafton

Visste ni att det bara är södra Sverige som har "lillejuláfton". Vad har de i övriga Sverige? Dessutom har de inte "klenor". Konstigt!! Allt enligt dottern som vistas i Eskilstuna tillsammans med studiekamrater från norra delen av vårt avlånga land.

Men i alla fall. Idag är det "lillajuláfton" i Skåne. Sista julklappen blev inköpt för en timme sedan. Pust! Men nu är det klart. Tomten är engagerad för ett besök imorgon efter det obligatorsika "Kalle Anka". Bonusbarnbarnet har förklarat att tomten absolut inte får ha mask. Det är väl onödigt. Är man tomte så är man. Då behöver man väl inte klä ut sig med mask och skrämma små barn.

I år är det sista julen i vårt nuvarande hus. Normalt sett firar vi aldrig julen hemma, därför känns det faktiskt lite kul att det blev så i år. Och juldagen ska vi besöka våra första och äldsta vänner här i Skurup (inte äldsta till åldern precis). Hela vår familj, alla sex, ska på julkaffe hos Toftarna (inte tomtarna) och träffa hela deras familj med barn och barnbarn. Så här har vi inte träffats på säkert 10 år. Ska bli jättetrevligt!

Ja, nu ska jag bara ta det lugnt, städa lite, tvätta lite osv....... I morgon är det julafton!

Nu vänder det!

Härligt! Nu vänder det! Men först står det stilla. Vadå? Jo, ljuset! Nu kan det inte bli mörkare. Jag anar redan ljuset i tunneln. Det bästa jag vet den närmaste tiden är, att slå upp tidningen på morgonen och läsa hur mycket dagen har ökat sedan vintersolståndet. En minut, två minuter tre minuter......... Underbara ljuvliga känsla! Vi sisådär fem minuter märker man redan hur ljuset fyller en inombords. Nu är det snart vår!

Lucia

Så var då årets luciadag över utan att jag fick se en skymt av henne eller höra hennes skönsång..."natten går tunga fjät........"
Annat var det förr. När barnen var på dagis och fritids. Från året 1973 fram till 1999 var den 13 december den mest stressiga dagen på året. Upp tidigt, tidigt på morgonen. Före sju skulle man vara på plats. Först var det sonen, som inte gillade stjärngosseskjortan (löjligt flicknattlinne) men gärna ville hålla ljuset i handen och struten på huvudet. Så ofta stod han där i sina vanliga kläder, som på sjuttiotalet oftast utgjordes av bruna mysbyxor samt en orange/brun tröja med ljuset och stjärnan i sina händer och struten på huvudet. Det var stämningsfullt! Sedan var det dottern, som var det tröttaste man kunde tänka sig. Att få henne till dagis före klockan sju var en bedrift. Att dessutom då ha hennes långa trassliga hår i ordning för luciakronan, ja det borde ge en tapperhetsmedalj. Men när hon väl stod där med alla andra små söta lucior och sjöng, ja då var det stämmningsfullt och det kom onekligen en liten tår i ögat. Åren gick men det var ju lucia varje år. Dagis, fritids, skolan, kyrkan. Det sista "riktiga" luciatåget vi föräldrar fick skåda vår dotter i, var 1999 då hon var tärna i byns luciatåg och sjöng solo. Det var mäktigt! Men nu är barnen utflugna och årets lucia fick bli den tv-sända versionen tidigt på morgonen. Men vilken otur! Jag försov mig. Så i år blev det ingen lucia alls och då blir det kanske ingen jul heller? Jag kanske försover mig när tomten kommer.

Men hoppet lever fortfarande, att vi får några barnbarn, så att vi åter får förmånen att besöka dagis och se de små barnen när de sjunger "natten går stilla fjät.........." och se de tindrande ögonen. Jag saknar det!

Ordspråk

Med anknytning till tidigare inlägg:

"Behärska din vrede och du fattar kloka beslut" (Abi Taleb)

Det är tur att man lärt sig att behärska sin vrede och passa tiden.

Hantverkare!!!!

Jag säger bara en sak: Hantverkare!!! Jag får rysningar och min aggresivitet slår i taket. Får de speciell utbildning att irritera och stressa vanliga människor?
Som idag. Har tagit ledigt hela dagen från jobbet, trots att jag har "häcken full" just den här veckan. Idag skulle det komma en installatör och sätta in en anläggning i grunden under huset ,som ska motverka fukt. Han skulle komma kl 9 prick. Och, jodå, en minut i nio ringde det på dörren. Något förvånad öppnade jag dörren. Vaa, är han i tid? Hej, sade han och såg väldigt glad ut. Varför var han så glad? Jo, han slapp att krypa ner under vår grund idag. Fläktmaskinen, som skulle kommit i morse, kom inte. Leverantören hade "glömt" att skicka den. Elektrikern kom inte och drog fram strömmen. Han hade "glömt" det. Ja, här sitter jag alltså hemma helt i onödan en hel dag. Nästa bud är nu torsdag. Kommer de då eller glömmer de igen?
Jag tänker på de närmaste två månaderna i vårt nya hus, då jag ska fajtas med snickare, kakelsättare, elektriker, vvs-montör, målare...... Jag kommer att bryta ihop!!!

För att nu fullkomliggöra den här dagen ringde jag dessutom Telia för att begära flyttning av ett abonnemang, flyttning av bredband samt avslut av ett annat telefonabonnemang. Först blev jag nummer 97 i kön. Eftersom jag har högtalande telefon kunde jag ju göra lite annat under tiden. Efter 35 minuter kom jag fram till kundtjänst, som inte riktigt förstod att jag hade två abonnemang i huset. Men efter 30 minuters samtal tror jag att det gick hem. Då kom nästa chock. Det tar tre veckor att koppla in bredbandet från den dag telefonen kopplas över. TRE veckor utan kontakt med yttervärlden! Hu! Hemska tanke.

Nej, nu är min kraft slut för idag. Jag orkar inte göra mer. Egentligen skulle jag ju ringa försäkringsbolaget också, men jag orkar inte med en telefonkö till...........................