Vilken vecka!

Vilken vecka! I morgon kommer dotterns hem för en lång weekend i Skåne. På lördag är det Nallekonsert med bonusbarnbarnet samt ett av barnen på Konserhuset. OCH som "grädde på moset", "löken på laxen" eller "pricken över i:et", jag har fått en ny dator..........Supersnabb med plats för jätemånga bilder, musik mm. Härligt!

Gammal?

Nu måste man nog vara gammal, när landets statsminister är 15 år yngre än man själv är.

Varför är gräset alltid grönare på andra sidan?

Pinsamt igen!

Har bestämt mig för att gå hem från jobbet varannan dag. Dag 1, tisdag, en lång promenad längs havet om cirka 1 timme och en kvart. Dag 2 vilodag. Dag 3 skulle jag stava hem från A till Ö. Det blev bara till B. Efter cirka 500 meter trasslade jag in mig i stavarna, ramlade framlänges rakt i en vattenpöl (det öste ner vid tillfället) med händerna i ett läge strax bakom ryggen. Tog emot med vänster revben på trottoarkanten. Min första känsla var "såg någon mig?" nästa var "fan vad ont det gör!". Givetvis hade någon sett mig och en bil stannade för att hjälpa mig. Men jag tyckte det var så himla pinsamt att jag sa att allt var OK. Efter en liten stund insåg jag att jag inte kunde gå resten av vägen hem så jag ringde efter maken (man ska alltid ha en mobil med sig). Han trodde givetvis att jag hade gjort det för att slippa gå hem. Typiskt karlar! Ja, så nu sitter jag här med ett skadat revben som gör himla ont, speciellt när jag andas, så jag får väl låta bli det för ett tag framöver.

Maken kommentar var också, "tur att du inte bröt handleden, så att du inte kunda jobba". Hm, hm, hm

Deppigt

Idag är det första dagen på årets höst, den 1 september. Sommaren är definitivt slut. Finns det något mer deprimerande när man inser att det blir bara mörkare och mörkare? Vetskapen om att det är 11 månader till nästa semesterperiod gör mig mörkrädd. I 11 månader ska väckarklockan ringa 05.35, benen ska ner på golvet och kroppen ska i upprätt ställning. Vacklar ut i köket och trycker på kaffekokarens knapp. Först en kopp kaffe för att vakna, sedan tidningen. Ja, så går morgonen. På något sätt lyckas jag ta mig till jobbet före kl 8. Men före kl 12 på dagen ska man inte försöka kommunicera med mig. Efter lunch är jag kontaktbar. Ja, så ser det ut 11 månader framåt. Men om 11 månader ler liver igen. Då är det semester.

Pinsamt......

Pinsamt, mycket pinsamt var det igår när jag besökte en affär mitt i Malmö tillsammans med min svägerska. En affär full av ljusstakar, vaser och andra fina inredningsdetaljer. Plötsligt får min vänstra arm ett eget liv och stöter till en vas som står staplad på ett antal andra vaser. Det blir en kedjereaktion, ungefär som man ser på film. Vaserna började falla ner på golvet en efter en och gick i tusen bitar. Skämmigt! Jag blev knallröd i huvudet och svägerskan gick fem meter ifrån mig. Man vill bara sjunka rakt genom golvet. Men på våningen under fanns också en massa glas och då hade katastrofen varit total.

Jag slapp betala alla trasiga vaser, då hade jag blvit ruinerad, behövde inte ens hjälpa till att få bort eländet, men jag kände mig tvingad att handla en massa grejor med mig hem, bl. a lite fina ljus och ljusstakar till mannens stora förtvivlan.....